Om stolthet, tradition o förnyelse i Glasriket

Glasriket i Småland med sina anrika hantverkstraditioner är något unikt som har väckt beundran över hela världen. Genom åren har det svenska bruks- och konstglaset funnit sin plats i miljontals hem och offentliga miljöer. Tack vare en vilja att kombinera tradition med förnyelse har hantverket stått sig väl i konkurrensen och Glasriket har utvecklats till ett av Sveriges starkaste varumärken.

För att värna detta varumärke och stärka utvecklingen i Glasriket framöver, gav regeringen i mars 2012 berörda länsstyrelser, kommuner och regionförbund i uppdrag, att för dess räkning genomföra insatser för industriell utveckling och stärkt besöksnäring i Glasriket. Detta i ljuset av de många utmaningar Glasriket står inför i tider av strukturomvandling inom glasindustrin.  Vi har tagit regeringens uppdrag på största allvar och involverat en rad aktörer i arbetet som omfattar såväl saneringsfrågor, entreprenörskap och nyetableringar, regional utveckling som en stärkt besöksnäring.  

 
Saneringsproblematiken identifierades snabbt som en central fråga. För alla som är verksamma och lever i Glasriket är frågan inte ny. De stora glasdeponier som finns kring bruken sedan 1800-talet innehåller höga halter av bland annat arsenik, kadmium och bly. De utgör ett mycket allvarligt miljöproblem som hindrar utveckling av Glasriket som destination. Nya företagsetableringar uteblir samtidigt som utvecklingen av besöksnäringen försvåras. Att skyndsamt sanera de mest utsatta områdena är viktigt för miljön och en förutsättning för näringslivsutvecklingen på dessa platser. Men saneringen är förenad med omfattande kostnader. Utifrån en utredning som Länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs län gjorde 2007 är bedömningen att det skulle kosta mellan 500 miljoner och två miljarder kronor att sanera hela Glasriket med dess cirka 50 glasbruk. Detta är ett enormt projekt och summor som regionen med dess olika aktörer omöjligen kan ro i hamn på egen hand. Vi är självklart beredd att ta vår del av ansvaret och glasrikeuppdragets styrgrupp har därför i dagarna fattat beslut om att påbörja ett samlat saneringsprojekt där samtliga fyra berörda kommuner ingår. En god dialog med Statens geologiska undersökningar, SGU, är påbörjad i syfte att tillfråga dem om att bli huvudman för projektet. Finansieringsfrågan är dock fortsatt central för att komma vidare.

Glasrikeuppdraget har därför i sin delrapport våren 2013, liksom i en särskild skrivelse till regeringen påtalat behoven. Miljöministerns svar bestod i en hänvisning till Naturvårdsverket som i sin tur hänvisar till begränsade resurser och många angelägna ansökningar. Det svala intresse som vi hittills mött i denna fråga är oroande. Det kan inte vara en slump att glasrikeuppdraget tillkommit, det måste från regeringens sida finnas en tanke om att på något vis prioritera insatser. Därför förväntar vi oss att Naturvårdsverket tar hänsyn till och beaktar vårt uppdrag när de hanterar ansökningar och fördelar medel. Allt annat vore mycket olyckligt.

Det är vår fulla övertygelse att Glasriket har en framtid. Men det kräver bredd, förnyelse och upprustning av såväl turistdestinationen Glasriket som av näringslivet och bruksorterna. Uppdraget är stort och utmanande, det kräver handlingskraft och vilja från en rad aktörer. Men i grunden handlar det bara om en sak; att vi lyckas förena vår stolta tradition med förnyelse, precis som glasblåsarna gjort i alla tider.