tisdag 12 oktober 2010

Dagens gästbloggare från Kina - Gunilla Claesson


Kina resan har nu gått in i slutskedet och idag måndag förflyttade vi oss norrut från Shanghai och SouZhou till Changxing.

Idag var det tidig morgon med ett fullt program. Förmiddagen och eftermiddag var vikta för information från Exportrådet och studiebesök på två svenska företag som valt att förlägga delar av sin verksamhet till Kina och SoZhou.

Att tillväxten sker i Kina är ingen slump. Det beror på att det finns många duktiga och energiska människor. Befolkningen är flyttbar och tillgången till kapital är god tack vare regeringens inrättande av ekonomiska zoner. Den enorma tillväxten har dock ett pris och det är enorma miljöförstöringar i luft, vatten, ökenspridning, förorenad mark och brist på vatten.

Kina är världens största tillverkningsland. Från att ha varit ett land som i första hand producerade low-tech har kinserna nu även blivit konkurrenter till oss inom high-tech. Flera större varumärken har etablerats och tar nu på allvar upp kampen med bl.a. svenska Electrolux.
En kinesisk affärsman ska uttryckt skillnaden i företagande mellan Kina och Sverige i följande ordalag: ”The Stockholm style is sometimes slower than China marketing, more thinking , less action.”

Hälften av befolkningen i Kina lever under fattigdomsgränsen som definieras till under 1250 Yuan, vilket är nästan motsvarande svenska kronor i månaden.

Under dagen besöktes sedan två företag som flyttat den manuella delen av sin produktion till Kina från Sverige.

Först ut var Liljas Plastic som kom till Kina 2005 på uppmaning av sina kunder. Man har jobbat med certifiering som är en förutsättning för att kunna konkurrera på marknaden. Företaget har specialiserat sig på svårare plaster. Merparten av kunderna är andra svenska företag. Att företaget har produktion kvar i Sverige beror enligt VD på att Kina inte är allt. Produktionen i Kina sker i Kina och den för Europa sker i Sverige.

Administrativt är det svårt att ha företag i Kina och det är nästan en förutsättning att anlita någon som kan kinesiska. Omsättningen av personal är stor. De flesta som arbetar på Liljas kommer från landsbygden och satsar några av sina unga år på fabriken för att tjäna pengar och sedan flyttar man tillbaka till hembygden för att gifta sig.

Sådan är också situationen på nästa företag som vi besöker, Opcom, som är ett företag i elektronikbranschen. Det var kostnadsökningen som tvingade företaget till Kina. Men i likhet med Liljas har man även kvar delar av produktionen i Sverige. Även Opcoms VD trycker på det faktum att det är viktigt att från början ha någon i företaget som kan språket.

På båda företagen får vi se produktionen och det är ett mycket intressant inslag i besöket.

Med poliseskort åker vi under eftermiddagen till Changxing för att avsluta resan i Kalmars provins. Att vi får poliseskort beror på att besöket rankas så högt av Changxing. Väl framme är det stor mottagningskommitté. Efter en bankett med som vi uppskattade det ca 400 personer fick vi sedan en specialföreställning med kinesisk musik och dans av det mest fantastiska slag man kan tänka sig. Vi är helt överväldigade och kan aldrig i våra liv tänka hur vi ska kunna återgälda ett sådant mottagande.

Nu sitter jag på mitt rum och försöker smälta mina intryck av ännu en helt osannolik dag i Kina.

Gunilla

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar