Inte sedan andra världskriget har så många människor varit på flykt som nu. Då, för ungefär 70 år sedan var mina farföräldrar och deras tre barn några av dem som tog sig till Sverige med hjälp av en fiskebåt.

De steg iland i Blekinge och kom så småningom till Degerhamn.  Vägen in i det svenska samhället var inte spikrak. Mina farföräldrar arbetade gratis under en period för att snabbt lära sig det svenska språket, farfar startade företag och de slet hårt för att skapa sig ett hem i det nya landet. Det varma mottagandet från Degerhamnsborna underlättade och gav hopp och förutsättningar för en framtid i Sverige.

Nu står vi i en liknande situation. Människor flyr från krig och förtryck, lämnar det liv de känner och söker trygghet med möjlighet att skaffa sig ett nytt hem. Inte bara ett hem i bemärkelsen tak över huvudet utan ett hem i bemärkelsen fast mark under fötterna och en tillvaro. Ett fåtal av de 60 miljoner som är på flykt söker sig till Sverige. Ett land där mycket har hänt sedan mina farföräldrar steg iland i Blekinge. Bland annat ser flyktingmottagandet annorlunda ut med en rad myndigheter och kommuner som bär ansvar. På många vis har det varit både en bra och nödvändig utveckling, men vi ser också utmaningar. Och frågor som myndighetssverige inte är bäst lämpade att sköta. Vi kan hjälpa till med ett hem i bemärkelsen tak över huvudet, att förbättra vägarna till utbildning och arbete för att komma på fötter, men vi är inte nyckeln till fast mark under fötterna. Det är där din och min insats som privatpersoner, föreningsmänniskor och medmänniskor måste till. 

De senaste veckornas utveckling har genererat ett stort engagemang i Sverige. Det är fantastiskt att se alla de insatser som görs med klädinsamlingar, frivilligarbete på tågsationer och stöd till de hjälporganisationer som är på plats i flyktingläger. Vi känner att vi gör något konkret med dessa insatser och de behövs verkligen. Men vårt engagemang får inte stanna vid klädkassen. Just nu finns ett stort behov av bostäder till nyanlända som beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Att dessa människor kan lämna Migrationsverkets anläggningar är angeläget eftersom nya asylsökanden behöver platserna. Länsstyrelsen har nyligen bett kommunerna att hjälpa Migrationsverket med både extra akutboenden till asylsökanden och att hitta fler bostäder dit nyanlända med beviljat uppehållstillstånd kan flytta. Om du har ett gårdshus, en sommarstuga eller andra möjligheter att hyra ut en bostad så är det en betydelsefull insats. Kontakta din kommun om du kan bidra. 

Vi, oavsett om det är som privatperson, förening eller myndighet, måste också göra saker i det dagliga. Att växla ett par ord i mataffären, bjuda in till fotbollsträningen, kören eller förklara hur vi sopsorterar är enkla men betydelsefulla insatser som gör att den som flytt kan känna sig hemma här. Under hösten och vintern planerar Länsstyrelsen att samla aktörer från civilsamhället, jobba vidare med ett nätverk för akademiker med utländsk examen och ordna en bostadskonferens där integrationsarbetet är på agendan. I samarbete med andra offentliga aktörer har vi tagit fram en Kronobergsmodell för ett jämnare mottagande, som lett till att kommuner med ett högt mottagande avlastas samtidigt som mindre orter i länet fått ett tillskott på nya invånare. Våra insatser sker på både kort och lång sikt, i stort och smått. För det är vad integration handlar om. Att vi hjälps åt. Så att människor som kommer till vårt län får förutsättningar att leva här och känna att Strömsnäsbruk, Ljungby, Konga, Diö eller Åseda är deras fasta punkt. I det sammanhanget är ditt ”hej” i mataffären både konkret och betydelsefullt.

 

 Mitt öppna brev med anledning av flyktingsituationen publicerat i dagens Smålandsposten