Spännande Världsarvsarbete i Kronoberg och Uppsala - gästbloggare Dennis Olsson reflekterar

Härom kvällen, den 13 juni, var det dags för ett strategiskt samtal kring det spännande arbetet med att försöka tillskapa ett nytt världsarv grundat på ”kulturarvet efter Carl von Linnés vetenskaliga gärning”, som det stod i inbjudan. Projektet, som går under namnet ”The Rise of Systematic Biology”, kommer direkt att beröra Kronobergs län eftersom man planerar att Linnés Råshult ska ingå, och arbetet sker bland annat på initiativ av vår landshövding.



Kvällen inleddes av Birgitta Hoberg, som tidigare arbetat med världsarvsfrågor inom Riksantikvarieämbetet, och som presenterade hur världsarvsarbetet går till och den långa väg som ett projekt har från idéstadiet fram till ett beslut om världsarvsstatus. Sverige har sedan tidigare 14 världsarv, vilket är rätt många i förhållande till hur litet vårt land är, varav majoriteten är kulturarvsområden. En viktig anledning till att skapa ett världsarv är att bidra till en lokal och nationell stolthet kring områden och/eller platser som faktiskt är unika i världen. Dessutom blir förståelsen för platsen bättre och på det sättet bevaras den för eftervärlden. En annan viktig aspekt är turistindustrin. I de områden som blivit världsarv har antalet besökare ökat kolossalt då platsen får en helt annan genomslagskraft och det finns ju faktiskt människor som ”världsarvsturistar”, d.v.s. de åker runt och prickar av de världsarv de besökt, av de 936 utpekade platserna runt hela Jorden.

Anja Rautenberg, vid Länsstyrelsen i Uppsala, fortsatte sen med att förklara vad det egentligen är som världsarvsnomineringen går ut på. Vad är ”The Rise of Systematic Biology”? En av världens mest kända svenskar är, som ni säkert vet, Carl von Linné och det är han därför att han var en av de första vetenskapsmännen som började systematiskt indela vår miljö i kategorier. Ett system som idag ligger till grund för många andra forskningsområden. Denna indelning påbörjades och arbetades med på vissa platser och utvecklades runt hela jorden. Och det är själva uppkomsten av vetenskapen som världsarvet ska skapas kring. Därför berör det planerade världsarvet inte bara Linnés Råshult, utan flera platser i Sverige, bl.a. Linnés Hammarby, och flera platser i hela världen! Totalt rör det sig i dagsläget om 11 platser i 7 länder. Det går att läsa mer detaljerat om det här på http://whc.unesco.org/en/tentativelists/5491/ , den tentativa listan över potentiella världsarv.



Efter en liten bensträckare fortsatte Peter Huotila, Länsstyrelsen i Uppsala, med att förklara hur arbetet fortsätter närmsta åren. Om allt går som det är tänkt kommer Sverige att överlämna nomineringen av det nya världsavet till Unesco i februari 2014. Därefter behöver organisationen 1 ½ år att arbeta med förslaget, så ett beslut kommer tidigast under sommaren 2015. Innan dess är det en hel del lokala frågor som måste avhandlas och det verkar inte som de andra inblandade länderna har lika bråttom…

Frågestunden som följde var mycket intressant och rörde allt som presenterats. Bl.a. hur långt de andra länder kommit, varför Nederländerna drog sig ur och de platser som ingår i förslaget och de som inte gör det, men som ändå har anknytning. Det talades också om Karolinerhuset, vid domkyrkan, som var Linnés skola, varför är inte den med? Enligt länsantikvarien var Karolinerhuset tilltänkt men, som Birgitta Hoberg inflikade, så är det faktiskt väldigt förändrat och faller därför inte innanför autenticitetskraven. Sammanfattningsvis menade alla att om det blir ett världsarv kommer ändå platser med anknytning till Linné att vinna på det, det handlar om att marknadsföra sig! Som landshövdingen sa: ”Syns man inte så finns man inte”.