Stiftelsen, där jag i egenskap av Landshövding är ordförande, driver gården, skogen och forskningen så som Fröken på Tagel önskat. Hon har varit borta i mer än femtio år, men när man besöker gården får man en känsla att hon bara gått ut på en promenad. Huset är varmt, gammeldags och ombonat. Och nu i advent är det pyntat inför julen - precis så som det var för över 100 år sedan - med blommor, granar och den gamla krubban.
Julkrubban mellan de båda granarna har stått på samma
ställe sedan mitten av 1800-talet - hisnande tanke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar